Första tecknet på att bubblan spricker – bankernas värdering.

Ekonomi Politik inrikes

När bankerna nu börjar få en värdering där aktiemarknaderna prisa in en halvering av kapitalet så borde vi alla dra öronen åt oss. Krisvärderingen görs trots att man tvingats fylla på reserverna rejält sedan 2008 och trots att alla vet att staterna denna gång kommer stötta banksektorn till varje pris. Oron beror på att det inte finns mycket töjmån att bjuda på när kommuner, företag och bolånekonsumenter får problem denna gång. Räntan är ju redan så nära noll som den kan vara och lånevolymerna är återigen uppblåsta på max.

Frågan vi kanske bör ställa oss denna gång är vilken brödkö som är längst: den som uppstår när kommunerna inte kan betala ut transfereringar till socialbidragstagarna — eller om staten inte är trovärdig i sin stöttning av den finansiella sektorn?

Enligt Affärsvärlden är värderingen av svenska storbankers vinster och tillgångar nu på den lägsta nivån sedan finanskrisen 2008. Samma misstro möter storbankerna i andra europeiska länder. Värderingarna för de tio största europeiska bankerna är nere på 60 % av bokvärden. Det tyder på att aktiemarknaderna börjat prisa in en ny finanskris. Det hjälper inte att bankerna fortsätter att tjäna pengar. De 26 största bankerna i Euroområdet har gått ned 28 % på ett år.

Orsaken är den negativa räntan effekt på utlåningen. Sedan 2008 har bankerna tvingats öka soliditeten och ingen tror nuntill skillnad mot hur situationen var 2008 att staten skulle låta banker i Sverige gå omkull.

Värderingarna visar att aktiemarknaden tror att en ny lånebubbla snart är påväg att spricka.

Det bekymmersamma är att låntagarna redan har lägsta möjliga ränta. Låntagare som ställer in sina betalningar nu kommer inte kunna få lättnader genom att centralbankerna ställer ned sina styrräntor eller att bankerna själva ger Betalningsanstånd.

Även en mycket måttlig räntehöjning skulle slå hårt för många inte minst fastighetssektorn. En sektor som har svårigheter att hyra ut nyproducerat på nivåer som motsvarar nedlagda kostnader. Det var just denna sektor som katalyserade krisen både på 90-talet (i Sverige) och 2008 (USA, sen globalt).

Kommunerna tvingas låna när staten efter två år släpper kostnaden för migranterna i deras knä. Kommer staten att hjälpa kommunerna före bankerna? Om inte så har vi snart en lång brödkö med före detta relativt välmående socialbidragstagare. Men om banksystemet fallerar så blir brödkön lätt snart ännu mycket längre.

Företag som går i konkurs leder till arbetslöshet. När arbetslösheten breder ut sig blir bankernas problem allas. Efterfrågan går ner när arbetslösheten ökar och ännu fler företag får lägga ner. Cirkeln är igång. Har vi lärt oss något alls sedan 2008?

Hur många unga idag minns förra krisen? Har de räknat med att räntan kan stiga till 10 – 15 %? Många har belånat sig långt över sin verkliga betalningsförmåga. Vad händer med dem när räntorna stiger till de mer normala 3 – 5 %? Många av dem är barnfamiljer. Flera av dem har inte så många anställningsår och ryker därför tidigt från sina anställningar när företagen måste spara.

Dagens situation är problematisk. Regeringen har slösat pengar under högkonjuktur när det sunda hade varit att satsa på sparande.

Hur reagerar migranterna om de inte får bidrag? Jag förestår att de får matkuponger, rekvisitioner och att de får flytta till enklare social housing som får uppföras snarast och administreras och betalas av staten – och att denna reform måste genomföras nu snarast. Detta är nödvändigt för att undvika kravaller längre fram när pengarna är helt slut. Det leder förhoppningsvis till att de migranter som kan återvänder till sina hemländer nu innan smällen är ett faktum.

Privatpersoner bör snarast binda räntan på sitt boende eller sälja medans det är möjligt om de kan hitta ett alternativt billigare boende.

Hur framtiden för landet ser ut är svårt att säga, men särskilt positivt ser det inte ut.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.