Jonas Andersson (SD) till Linnea Claesson: Vi tar en kaffe istället. Ledsamt fördomsfull, elak och överlägsna attityd.

Politik inrikes Samhälle

Jonas Andersson från Skellefteå är en av Sverigedemokraternas absolut mest sympatiska riksdagsledamöter. Nu skriver han ett öppet brev till feministen Linnea Claesson med anledning av hennes något vidlyftiga uttalanden om Sverigedemokraterna.

Han skriver på sin Facebooksida:

Hej Linnéa Claesson! Du är välkommen att när du vill ställa frågor till mig, som ur garderoben utkommen Sverigedemokrat. Jag kan ta emot dig i Riksdagshuset, så tar vi en kaffe och pratar om alla de frågor som du uppenbarligen totalt missuppfattat, och som verkar göra dig orolig och rädd helt i onödan. Jag har fem döttrar (en av dem heter Linnéa precis som du!) och har jobbat med asylsökande i femton år, det låter väl ändå rätt intressant för att utmana dina fördomar?

Samtalet kommer nog dock att bli bättre om du försöker undvika just fördomsfulla och ledande frågor där du redan har färdiga svar. Klassikern ”har du slutat slå din fru?” börjar kännas erbarmligt tröttsam, och det gynnar liksom inte nyfikenhet eller dialog. Det enda du gör genom ledande misstänkliggörande retoriska frågor är att polarisera samhället och så mer split.

Jag tror ärligt talat att just den ledsamt fördomsfulla, elaka och överlägsna attityden du ger uttryck för i din artikel (och överallt där du kan), troligen alienerar de sverigedemokrater du efterlyser från att vilja prata med dig. Annars finns vi att hitta överallt, som du säkert förstår.

Vanliga hederliga normala kvinnor och män, utan horn i pannan eller lysande röda ögon. Ungdomar som värnar om framtiden, pensionärer som känner sig bortglömda av lismande politiker. Var fjärde människa du träffar på stan, vissa med glasögon, andra med dunjacka, eller stickad mössa, eller alltihop. En del skrattar med vännerna, andra är mer introverta med hörlurar.

En del ursvenska pursvenska, andra med bakgrund i andra länder, med olika hudfärg, hårfärg och ögonfärg. Vissa med brytning, andra med dialekt, några i rullstol, frånskilda, gifta, sambos, en del bögar eller flator, kanske nån med regnbågsfärgat hår som går lätt att identifiera sig med?

I storstad och i glesbygd, i norr och i söder finns vi. Intellektuellt begåvade och belästa, socialt kompetenta och öppensinnade. Och precis som i befolkningen i övrigt finns säkerligen även lågbegåvade, outbildade, otrevliga och fördomsfulla. Men en demokrati funkar ju så att alla har rätt att engagera sig, tycka, tänka och säga vad de vill – inte bara de vi själva tycker om.

Gemensamt för alla är att de valt att engagera sig i Sveriges framtid. Om du vill, kan jag säkert ta med dig ut till något medlemsmöte så att du kan få träffa lite vanligt folk. Skulle det passa?

I mitt parti har vi för övrigt nolltolerans mot rasism, och inget parti har någonsin granskats lika minutiöst med lupp. Det är bra, för då har vi kunnat identifiera och sparka ut dem som faktiskt företräder nåt annat än vår politik. Den som är misogyn eller homofob lär knappast heller bli långvarig i partiet. Och vill du hitta antisemitism och judehat föreslår jag ödmjukast att du vänder blicken åt vänster.

Som sagt, bara hör av dig så sätter vi oss ned i lugn och ro och samtalar. För att det ska kännas bättre för båda så kan vi ha sk ”förkläden”, och filma hela spektaklet från att du kliver in tills du går ut. Du känner uppenbarligen en (i mina ögon irrationell) rädsla för sverigedemokrater, och från min sida så har hela den där grejen med påhittade tafsande diplomater och dickpics lånade från porrsajter liksom naggat din trovärdighet i kanten.

Btw, jag tänker inte länka till din artikel då den ärligt talat inte förtjänar att bli läst. Men du har ju rätt stora plattformar ändå, så hoppas du inte misstycker. Men hör av dig så ses vi!