Demokratins ödesfråga. Säkra, hemliga rättvisa val kräver förändringar.

Demokrati Politik inrikes Samhälle

Efter valet 2018 konstaterades det att det hade kommit in rekordmånga anmälningar om oegentligheter i samband med valet. Valmyndigheten har även tagit emot kritik från bland annat EU-kommissionen, internationella valobservatörer och Sveriges egen Valmyndighet. Valmyndigheten själva har alltså kommit med kritik.

I Riksrevisionens rapport 2019, som du kan läsa här framgår att inte heller de är nöjda med dagens system.

Vilka svaga punkter har dagens valsystem?

○ Dyrt, krångligt system med valsedlar.

○ Valmottagare och transportörer av röster frestas av ett sårbart system till valfusk.

○ Valmyndighetens dator kan manipuleras.

○ Principen ”En man en röst” faller när en mängd människor har mer än ett personnummer.

Olika valsedlar för varje parti.

Valhemligheten är svår att upprätthålla i alla vallokaler på grund av att avskärmningarna tar stort utrymme. Detta ändrades så att platsen där valsedlarna tas ska vara skyddad från insyn från andra. Flera av problemen hänger enligt Riksrevisionen ihop med den stora mängd valsedlar som idag krävs för att genomföra allmänna val i Sverige.

Hur löser vi det?

Sverigedemokraterna har föreslagit ett system med en gemensam valsedel, något som redan finns i grannlandet Danmark. Detta skulle även lösa problem med risk för att vissa valsedlar slängs eller göms.

Valmottagare och transportörer av röster frestas till valfusk.

Inlämningen av valsedeln i vallokalen bör ske genom att röstmottagaren tar ID och kollar mot röstlängd och väljaren sedan själv lägger sin ihopsatta valsedel i en plomberad kista. Den plomberade kistan får ett serienummer som är klistrat över plomberingen. Kistorna fraktas plomberade med specialtransport till rösträknare. Rösträknare ska utses av riksdagspartierna. Det ska vara en rösträknare från varje riksdagsparti närvarande i lokalen under hela rösträkningen och alla rösträkningar ska filmas med två kameror som direktkopplas till Valmyndigheten med samma serienummer som kistan med valsedlar. Filmerna sparas hos valmyndigheten. Vid misstanke om avvikelse kollas filmerna. Omval i de distrikt där oegentligheter fastställs.

Valmyndighetens dator kan manipuleras.

I dagens högteknologiska samhälle är risken för manipulation i datorer ett stort problem, och det finns stora risker förenade med inblandning av datorer vid ett så känsligt tillfälle som ett riksdagsval. Stora pengar och mycket makt står på spel, både från nationella och utländska intressenter och investerare. Manipulation kan ske och det finns inga myndigheter eller större företag som inte har haft problem med dataintrång eller kvalificerade försök till sådant.

Hur kan det gå till?
Manipulation kan till exempel gå till så att ett litet hjälpprogram installeras som talar om för Valmyndighetens dator att ett visst eller vissa partier inte ska kunna få mer än ett visst antal röster, sedan ska hjälpprogrammet fördela överskottet på ett visst sätt mellan övriga partier. De inmatade röstsiffrorna kommer att se korrekta ut när valdistrikten granskar sina egna siffror. Det är endast utdatan, det vill säga resultatet, som påverkas.

När Valmyndigheten tar emot valdistrikens röstsiffror slås de in i en databas i en stordator. Den så kallade indatan slås in manuellt. Vad som sedan händer i själva datorn är inte möjligt i nuläget att kontrollera för väljarna. Stordatorns databas och program ska så långt det är möjligt kontrolleras så att den är fri från ”hjälpprogram” som kan manipulera utdatan och därmed valresultatet.

Hur löser vi det?

Vilket riksdagsparti eller vilka konstellationer av riksdagspartier eller vilka andra intressenter som kan ha intresse av att påverka valresultatet på det här sättet går inte att förutsäga. Systemet bör därför bygga på att ingen ska behöva lita på någon annan, systemet ska bygga på att folk inte är pålitliga. Det är det säkraste sättet att bygga trygga system.

1. Varje riksdagsparti utser en IT/datakunnig som har kompetens nog att kunna hitta ”hjälpprogram” eller annan manipulation av valmyndighetens dator. Dessa IT/datakunniga utser i sin tur varsin ersättare som endast de vet vem de är. Dessa IT/datakunniga får inte yppa för någon utom sin ersättare att de utsetts och inte heller för varandra yppa vilket parti som utsett dem.

2. Dessa IT/datakunniga går i god tid innan valet igenom valmyndighetens dator. När de alla har säkerställt att Valmyndighetens dator är ren från manipulation kopieras hela datorns innehåll över till en ny ren dator. Denna dator kan sedan endast dessa IT-datorkunniga komma in i när allihop (eller ersättare) är närvarande. De loggar in i datorn med personligt valda lösenord i en lottad ordning.

3. All indata matas in i denna säkerställt rena dator direkt under rösträkningen under överseende av dessa IT/datakunniga och direkt därefter i Valmyndighetens dator.

4. Valresultat får endast fastställas om den rena datorn och Valmyndighetens dator visar samma resultat.

På det sättet försvåras möjligheten att påverka resultatet inuti själva Valmyndighetens dator. Denna svaghet i valsystemet har jag fått veta om av Lars Agerstig som är mycket engagerad i denna fråga. Jag frågade honom om denna svaghet i valsystemet under en facebooksändning han hade i veckan. Jag håller med om att denna svaghet behöver åtgärdas mycket noggrant och att detta är det sätt jag tror blir så nära en perfekt lösning som det går att komma.

Är det något vårt samhälle har visat sig vara dåliga på så är det just datasäkerhet och insikt om hur osäkra datasystem är. Här är dessutom drivkraften sannolikt stor. Företags och investerades möjligheter påverkas stort av vilka partier som får inflytande över landets lagstiftning och andra regleringar. Intresseorganisationers möjligheter till inflytande och bidrag påverkas enormt av vilka som sitter vid makten. Sådant brukar göra folk mycket kreativa och mindre nogaräknande individer kan hota eller belöna någon som har tillgång till Valmyndighetens dator.

Identitetsfrågan

Det har vid ett flertal tillfällen den senaste tiden framkommit att det finns ett stort antal personer i Sverige som har flera identiteter, det vill säga flera personnummer. Denna fråga berör ett stort antal problemområden, egentligen hela myndighetssverige. Det frågan också innebär är att alla dessa människor med flera identiteter får rösta en gång per personnummer. Eftersom det kan röra sig om väldigt många människor så innebär det att principen ”en man en röst” inte längre gäller i vårt land. Så länge detta problem inte är åtgärdat kan det inte anses att vårt land har rättvisa val.

Hur löser vi det?

Principen måste vara att varje person ska ha endast ett personnummer. För att säkerställa det måste personunik data finnas på varje ID-handling och databasen ska känna av om en persons personunika data redan finns i databasen på ett personnummer om man försöker skaffa sig ytterligare en identitet. Irisläsare eller fingeravtrycksläsare måste införas på samtliga myndigheter, och vi måste göra en ny folkräkning där varje ID kopplas mot en databas så att en person bara kan ha en identitet. När vi sedan röstar identifierar vi oss med ID och irisläsaren/fingeravtrycksläsaren.

Visst blir det dyrt, men det är omöjligt för hela vår förvaltning att sköta sitt uppdrag om vi inte har ordning på frågan om ett personnummer per person.

Medborgerlig samlings (MED) partiledare Ilan Sadé skrev i mitten av januari till samtliga riksdagspartier och bad dem initiera en ny folkräkning med biometrisk data. Detta efter att han skrivit en debattartikel i Expressen om saken den 12 januari. MED redovisar svaren på Facebook här. I nuläget är det SD och KD som är positiva till förslaget. Märkligt att övriga partier tycker att det inte gör något om vi har folk som har flera personnummer i Sverige.

Var ska vi börja?

Allt detta hinner sannolikt inte lösas innan nästa riksdagsval. Troligen måste vi prioritera, även om samtliga av dessa frågor måste lösas för att vi ska kunna hålla rättvisa och hemliga val i enlighet med våra lagar.

Säkerheten i Valmyndighetens dator och en valsedel för samtliga partier bör blir de två frågor som står först på dagordningen. Dessa två frågor har vi praktisk möjlighet att lösa relativt snabbt rent praktiskt.

Vallagen (2005:837) är en vanlig lag och kan alltså beslutas av en riksdagsmajoritet. Jag ser inget som kräver grundlagsändring i ovanstående förändringar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.