Jonas Andersson Skellefteå (SD). – Låt ingen säga att vi inte såg det komma!

Migration

Någonstans mellan 13 000 och 80 000 människor befinner sig nu längs gränsen mellan Turkiet och Grekland. Enligt uppgifter bussas fler och fler dit av den turkiska regimen, som bondeoffer i ett geopolitiskt schackspel mot Europa. Stämningen är hätsk, och vissa försöker forcera gränsövergångarna men tvingas tillbaka av tårgas och gummikulor från grekisk polis.

Situationen i delar av Syrien har – inte minst på grund av Turkiets offensiv – förvärrats, och åter satt tiotusentals syrier i rörelse.

Uppgifterna är ännu motstridiga, men det kan vara så att en missriktad gummikula orsakat krisens första dödsoffer – en ung syrier från Aleppo. Samtidigt, på den grekiska ön Lesbos, vägrar lokalbefolkningen handgripligen låta en människosmugglares båt lägga till. Man har redan tagit sitt ansvar under många år av överfulla flyktingläger, och utmattningen är stor. ”Far tillbaka, stick härifrån, försvinn”.

Men situationen i Syrien är bara en del av sanningen när det gäller den nya migrationskrisen och strömmen av människor vid gränsen. I videoklipp hörs förvånansvärt mycket persiska och dari, inte levantinsk arabiska, som man kunde tro. I Expressen berättar Houmanne att han flugit från Marocko till Istanbul. Han hittar inget jobb hemma, och vill ta chansen att ta sig till EU nu när Erdoğan öppnat gränsen. Landsmannen Samir vill till Sverige eller Tyskland, inte Italien för där finns Corona-viruset. 15-åriga Hasfi kommer från Iran och vill ta chansen att slå igenom som sångerska i Europa.

Den här mixen av flyktingar, ekonomiska migranter, jobbsökare, lycksökare och övriga migranter är knappast unik för den turkisk-grekiska gränskrisen. Snarare är den ett genomsnitt av hur den globala migrationen ser ut idag. Och det är vi politiker som måste ta på oss den otacksamma uppgiften att försöka bringa någon slags ordning och reda i detta kaos.

Tidigare kunde svenska ministrar gömma sig bakom överenskommelsen med Turkiet när man fortsatt pratade om en human migrationspolitik och att värna asylrätten. EU visste från början att Erdoğan ville använda migration som ett vapen för att utpressa Europa, men valde ändå att spela med. Nu har Erdoğan synat våra kort, och då är det Greklands premiärminister Kyriakos Mitsotakis som bildligt talat får agera Sven Dufva, och inte släppa en djävul över bron över till det ständigt lockande EU.

EU har i sin tur, trots åratal av diskussioner, fortfarande inte kommit fram till någon mirakulös lösning på problemen med migrantvolymer och omfördelning. Detta trots regeringens återkommande mantra om hur någon slags tvingande solidaritet skulle rädda Sverige från att själva behöva vara ”inhumana” och säga nej vid gränsen. Den nuvarande regeringens humanism bygger ju nämligen på andra skall ta ansvar för att säga nej och hålla sina gränser, så man själv slipper.

Sverigedemokraterna vill dock ta ansvar. Vi varnade inför döva öron för vad som skulle kunna hända när migrationskrisen spred sig genom Europa senast, förhoppningsvis kommer övriga partier göra mer än att rycka på axlarna när vi nu varnar för vad resultatet kan bli ifall grekerna inte klarar av att hålla emot. Vi kommer idag att lämna in en motion på grund av särskild händelse, precis som vi gjorde hösten 2015.

Den parlamentariska utredningen om Sveriges framtida migrationspolitik skall redovisa sitt uppdrag i augusti i år, men några lagförslag är inte troliga förrän tidigast ett år senare. Det finns däremot ett och annat regeringen kan göra här och nu, utan att tumma på asylrätten.

Sverige kan börja med att upprätta gränskontroller på danska sidan sundet inklusive kontroll av uppehållstillstånd. Storbritannien har i princip stoppat den irreguljära migrationen genom att göra så i Calais. Ett utökat transportörsansvar för rederierna är även det aktuellt.

Vårt bistånd till Turkiet bör ses över omedelbart. Sveriges och EU:s stöd till syriska migranter i Turkiet bör förvisso fortsätta oavsett den turkiska regimens agerande. Vi hjälper till för att det är rätt, inte för att få något tillbaka. EU måste dock fråga sig om det är lämpligt att över huvud taget samarbeta med turkiska myndigheter, eller om stödet helt skall ske via andra kanaler. Allt bistånd för att stärka den turkiska staten och hjälpa landet bli EU-medlem, liksom stöd genom andra EU-instrument som COSME, och samarbetet genom Erasmus plus, bör dock avslutas omedelbart. De generösa viseringsbestämmelserna gällande Turkiet bör även de ses över.

Vi kan även minska faktorerna som gör Sverige särskilt attraktivt: slopa möjligheten till spårbyte, skära ner på de generösa kontanta etableringsbidragen, avsluta lönebidragen till migranter, sluta ge förtur till attraktiva bostäder, minimera fri tand- och sjukvård, ställa ekonomiska krav vid familjeåterförening, med mera.

Vi har ett ansvar inför svenska folket att inte återupprepa de katastrofala misstag som begicks inför 2015. Nu måste alla politiska krafter som står för en reglerad invandring och ett fungerande samhälle enas för att skydda vårt land. Låt ingen säga att vi inte såg det komma!

– – –

Utlovade tidigare en opublicerad artikel, här är den sent omsider!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.